I onsdags tog jag en cykeltur till Hedkärra för att kolla in Jönsbacken, ett av Fagersta kommuns sju naturreservat.

Jönsbacken ligger några kilometer sydväst om Fagersta. Här finns spår från flera gamla kalkbrott och just på grund av den kalkrika marken, så trivs många ovanliga växter och svampar, bland annat flera vilda orkidéer här.

Här nedanför ser man ett av de gamla kalkbrotten som startade redan på 1300-talet.

Just den här dagen fanns det varken blommor eller svampar att upptäcka. Hit vill jag återvända när orkidéerna blommar nästa sommar.

Mitt mål denna dag var att vandra genom Skrikboravinen upp till Högbyns topp. Jag parkerade cykeln här vid Jönsbacken och följde sedan Bruksleden mot Högbyn. Vandringen startade genom en vacker hage med underbara höstfärger på båda sidor.

Här syntes mitt mål för dagen; den före detta skidbacken Högbyns topp. (bilden nedanför)

Efter att ha korsat riksväg 66 så kom jag snart upp i en vacker ung skog.

Efter en stund kom jag fram till Skrikboravinen. Skrikboravinen är en bäckdal, där vattnet har eroderat sig ner och bildat denna 300 meter långa och 10 meter djupa ravin. Det var väldigt lite vatten som porlade i bäcken, men det var ändå en upplevelse att vandra på trätrappor och spångar upp igenom denna häftiga ravin, som numera klassas som stabil, då vegetationen håller marken på plats. (Klicka gärna på bilderna här nedanför så kan du se dem i större format)

Efter Skrikboravinen gick vandringen vidare genom både skog och ängsmark.

Jag kom snart förbi en liten konstgjord sjö. Jag hade ingen aning om att den fanns här. Det låg ett gammalt övergivet pumphus i den ena änden av sjön.

Vandringen fortsatte och snart började jag komma upp på höjden, där stigen gick i kanten av den gamla skidbacken. Här började man se lite av utsikten.

Till slut var jag uppe på toppen av Högbyn och här finns det en fin rastplats med eldstad.

Rastplatsen på Högbyn är nära Fagerstas högsta punkt på 241 meter över havet. Här tog jag en välbehövlig paus och åt min medhavda matsäck. Sedan njöt jag av den fina utsikten en stund.

Jag trodde det skulle synas lite mer höstfärger här uppifrån, men det var väldigt grönt i landskapet nedanför.

Jag såg en tvåprickig nyckelpiga. Den var verkligen pytteliten. Den satt en stund på min hand innan den flög iväg i den ljumna septembervinden. Flyg flyg Maria Nyckelpiga… ❤

Jag såg också en ormvråk som flög och spanade efter något ätbart. De ser ganska mäktiga ut med sina 1,1 – 1,4 meter mellan vingspetsarna.

Jag stannade på toppen en timme och sedan var det dags att påbörja vandringen nedåt igen. Här fick man använda bromsmusklerna i benen när man gick utför. 🙂

När jag kom ner till den äldre skogen såg jag en figur som såg ut som en liten kung som red på en… ja, vadå? 😀 (klicka gärna för större bild)

Längre ner var det så vackert när septembersolen lyste igenom höstlöven.

När jag kom hem hade jag cyklat mer än 2,5 mil och vandrat ca 5 kilometer och då med ett par hundra höjdmeter.  Det var en underbar tur och jag kan varmt rekommendera denna sträcka av Bruksleden, där man genom Skrikboravinen tar sig upp till Högbyns topp. Den är säkert fin att gå både vår, sommar och höst.

❤ Ha nu en riktigt fin helg! ❤