I fredags blev jag så inspirerad av det fina vädret så jag bestämde mig för att gå till Lilla Älgsjön och övernatta i det fina vindskyddet där. Lilla Älgsjön ligger längs bruksleden, några kilometer norr om Fagersta och det var en fröjd att vandra i höstskogen. Vilken klarhet och vilken härligt frisk luft det är ute nu.

När jag gick över den lilla bäcken så såg jag att den var alldeles uttorkad, trots att det regnat en hel del den senaste tiden. Det skulle verkligen behövas mycket mer regn här i våra trakter.

Då jag kom fram till Lilla Älgsjön så sken eftermiddagssolen så fint på träden i kanten av sjön.

Här vid Lilla Älgsjön finns det en fin övernattningsstuga, men jag hade siktat in mig på en utenatt i vindskyddet. Till min stora glädje så upptäckte jag att det fanns en massa ved i vindskyddet. 🙂

Tänk så bra man mår när man är ute i naturen och bara låter tiden komma och gå. Eftermiddagssolen gick snart över i kvällssol och jag njöt i fulla drag av den här vackra platsen, av tystnaden och stillheten. Jag känner mig aldrig ensam när jag är ute i skogen. Här känner jag mig fullkomligt trygg och att jag är i samklang med ALLT. ❤

Snart såg jag solens sista strålar försvinna bakom skogen på den andra sidan av sjön.

Efter solnedgången drev det in några moln som färgades rosa av den nedgående solen.

När molnen drivit vidare började stjärnhimlen tändas. Den blir alltid extra stark när man är mitt ute i vildmarken, utan gatlysen och annat som stör. Jag låg i vindskyddet och blickade ut över vintergatan. Jag hade också en värmande brasa som sprakade en bra stund efter jag hade krypit ner i sovsäcken.

Mitt i natten vaknade jag av att två svanar flög in och landade i sjön med ett plask. De trumpetade till varandra en stund innan de kom till ro. Det kändes fint att ha dem som sällskap där i den mörka septembernatten. Jag somnade snart om och vaknade inte förrän straxt innan soluppgången. Då låg det skira dimslöjor över det spegelblanka vattnet.

Snart intensifierades det gula ljuset. I bilden här nedanför är soluppgången nära.

Själva solen fick jag tyvärr inte se då skogen till höger i bild var i vägen, men jag såg när den började lysa på den andra sidan av sjön. Den lyste upp de vackra höstfärgerna.

Svanparet som landat under natten kom simmande, men höll sig lite på avstånd.

Jag satte igång brasan för att fixa lite frukost. Jag hade bylsat på mig både tjocka tröjor och överdragsbyxor, för det var ganska svalt så här på morgonkulan.

Efter att ha ätit frukost så började jag packa ihop min utrustning för att vandra de 6,5 kilometrarna hemåt igen. Vandringen hem blev minst lika fin som den var på ditvägen, och vid ett hygge tog jag en paus i solskenet och satt och hoppades på att jag skulle se en björn, på lite lagom avstånd. Det finns en björn i detta område som några blåbärsplockare har stött på, men jag har aldrig haft turen att få se en björn i det vilda.

Det var ändå ljuvligt att sitta där i solskenet och bara vara. Vinden började blåsa lite lätt och det böljade fint i gräset på hygget.

Här nedanför har jag samlat de sista bilderna från denna vandring och övernattning i ett galleri. När jag kom hem var jag så nöjd, trött i benen, hade rosiga kinder och röklukt i kläderna. Alldeles underbart. 🙂

❤ Ha nu en fin kommande vecka! ❤