Jag blev så inspirerad av det fina vårvädret, så i söndags bestämde jag mig för att packa ryggsäcken och ge mig ut på en vandring med övernattning. Målet var en udde i sjön Stora Ötjärnen som ligger några kilometer norr om Fagersta. Det var ljuvligt att komma ut i vårskogen. Fåglarna kvittrade, fjärilarna flaxade omkring och humlorna surrade. Ungefär halvvägs tog jag en paus.

Jag kom fram till den södra änden av sjön och började gå längs kanten. Det är så fint i våra småsjöar nu när isen är borta. Det känns så ovant att se öppet vatten som både krusar och speglar sig i den blå himlen.

Efter ytterligare någon kilometer kom jag fram till den lilla udden och började installera mig. Tältet skulle resas och ved skulle samlas in. Det är roligt pyssel när man är ute för att övernatta i naturen.

• 

• 

När jag var färdig med dessa bestyr så satte jag mig och bara njöt av fågelsången. Det var ett rikt fågelliv både på land, i vattnet och i luften. Ett stort gäng med tranor flög över mig och trumpetade på sin väg norrut. På sjön ropade storlommen. Flera par med kanadagäss flög fram och tillbaka och tutade. Det verkade som att de gjorde upp om reviren.

• 

• 

• 

• 

Jag fick en fin och stämningsfull eftermiddag och kväll. Det var så mysigt att lägga sig intill brasan och njuta av den underbara naturen. I skogen gick solen ner bakom träden och jag kände en sån tacksamhet bara över att få finnas till. ❤

• 

• 

• 

Så fint det är med de ljusa vårkvällarna. Någon timme efter solnedgången började det mörkna. Då jag krypit ner i sovsäcken låg jag och lyssnade på Storlommens sång som då och då ekade över sjön. Ett magiskt ljud. Jag somnade gott och vaknade av att en kattuggla hoade en bit bort. I övrigt var det alldeles stilla och snart somnade jag om igen.

Jag vaknade före soluppgången. Då låg det tunna dimslöjor på sjön och man anade en ljusning i öster.

Den första som började sjunga var koltrasten. Sedan kom en efter en av andra småfåglar och stämde in i vårkonserten. Jag fick en underbar morgon med spegelblankt vatten. Snart hade jag en brasa igång så att jag kunde fixa frukosten. Solen kom upp över skogskanten.

• 

• 

• 

• 

• 

Jag dröjde mig kvar hela förmiddagen. Det var så underbart i vårsolen. När jag hade plockat ihop tältet och packat ner utrustningen så började jag vandringen hemåt igen.

Vårt tält väger 3,5 kg och den extravikten är kännbar när man ska gå lite längre. Efter några kilometer började jag se mig om efter ett ställe att vila benen på. Jag såg en mossig sten och på väg mot den så höll jag nästan trampa på en liten groda. Den fick några kvistar av blåbärsris på sig och drog upp de små händerna ovanför ögonen. Jag tog upp den lilla grodan i handen och ursäktade att jag hade skrämt den. Jag berättade också att jag inte var ute efter att skada den och att den inte behövde vara rädd. Efter en stund satte den ner sina små händer igen och tittade mig lugnt i ögonen. Jag satte ner den lilla groda på platsen där jag fann den och önskade den lycka till. Vilket fint möte och vilken tur att jag inte trampade på den. ❤ Du kan se bilderna i bildspelet här nedanför.

När jag kom hem var jag mör i benen, men så nöjd och påfylld av naturupplevelser och fina möten i vårskogen. Visst är detta en underbar tid att vara ute i naturen och följa med i allt som händer.

❤ Tack för nu och ha det gott! ❤