Den här dagen hade vi bestämt oss för att göra den berömda turen upp till Preikestolen för att logga vår geocache nummer #5000. Preikestolen är en fyrkantig klippformation som ligger på 604 meters höjd över den fantastiskt vackra Lysefjorden.

Vi  åkte de 3 milen till Lauvvik, tog färjan över till Oanes och när vi kommit över till den andra sidan stannade vi och åt en sen frukost vid den här fina utsikten i början av Lysefjorden.

Dagen var strålande solig, vindstilla och varm. Vi var mitt i högsäsongen också, så vi var inte ensamma på turen. Det här är ett av Norges absolut mest populära turistmål. När vi kom fram till parkeringen där man startar vandringen upp till Preikestolen så fick vi inte plats där, utan blev hänvisade till att åka en bra bit tillbaka och parkera längs vägen. Det blev någon kilometers extra vandring, men det var det värt. 🙂  Turen upp till Preikestolen är 3,8 kilometer lång, enkel väg, och höjdskillnaden från starten är 334 meter. På leden var det som värsta ”autobahn” med turfolks-trafik. Här har vi kommit en bit upp.

Vandringen till Preikestolen är ganska jobbig, men har i år blivit lite lättare då man med hjälp ett gäng sherpas från Nepal har breddat stigen och gjort trappsteg på de mest steniga och branta partierna. Detta för att underlätta under den värsta högsäsongen när många ovana turister ska gå här samtidigt.

Vi kom nog inte mitt i den största rusningen, för det var fler vandrare som var på väg ner än upp.  Ännu en bit upp kom vi till några fina små fjällsjöar.

Här har vi börjat komma upp på de riktiga höjderna. Ändå är det ett par kilometer kvar till  vårt mål.

På bilden ovan kan man ana hur mycket folk som rörde sig här den här dagen. Det var människor överallt och de var från alla världens hörn. Man hörde väldigt många olika språk längs vandringen. Folk var också mer eller mindre lämpade för den här ganska påfrestande turen. En del trippade omkring i sandaletter och flip-flop, en dam hade finklänning och parasoll, föräldrar bar på både stora och små barn. En bar på sin hund. Det var verkligen en upplevelse bara att titta på allt folk.

Så kom vi då efter ca 1,5 timmes vandring upp till cachen Preikestolen och vi kunde skriva in Myrhammar för femtusende gången. Cache #5000.  Tamtadaaa!

Efter förevigandet av detta Jubileum gick vi förstås ut på själva Preikestols-klippan också. Det var fullt med folk och det kittlade rejält i magen när man rörde sig i kanten av klippan. Här är ett par bilder när vi sitter lite lagom långt ut och dinglar med benen.

Hasse håller hårt i järnpinnen. 😉 Man ville inte luta sig för långt fram. Uj vad det sög i magen.

Det var en fantastisk höjdkänsla och sån vidunderlig utsikt. Fjordens vatten har en väldigt speciell turkos färg vilket syns på bilden ovan.

Mellan Preikestolens platå och berget går en spricka, och det sägs att den dagen sju systrar gifter sig med sju bröder från Lysefjord kommer platån slitas loss från berget och falla ner i fjorden med sådan kraft att vågen som uppstår kommer att förstöra allt liv i området omkring.

Den senaste mätningen av sprickan visar att den för första gången sedan mätningarna startade har ökat med några milimeter. Experterna menar dock att det inte är någon fara. Men visst tänkte man på den risken när man gick ut på klipputsprånget och när det befann sig så mycket folk härute.

Här är en liten filmsnutt som visar folk på platån och en liten titt nedåt vattnet.

Vi dröjde oss kvar länge häruppe för att verkligen njuta av den här platsen och beundra den från alla möjliga vinklar och vrår. Här nedan ser man båtar långt därnere och man kan ana lite av perspektivet.

Det här är inga små ekor utan lite större båtar. Det måste vara mäktigt att se Preikestolen där nerifrån fjorden också. Jag undrar om det syns att det är folk häruppe och ben som sticker ut från dem som sitter på kanten?

Vi gick upp till berget ovanför Preikestolen för att beundra klippan uppifrån också.

 Häruppe på den övre klippan fanns det vatten och polarull… och så ett gäng galna turister. 🙂

Jag älskar verkligen färgerna i bilden ovanför… och så den fina fotografen mitt i bilden också. 😉

Här sitter jag och bara njuter av utsikten över Lysefjorden.

Till slut kände vi oss nöjda och vi påbörjade vår vandring neråt igen. Det gick ganska mycket fortare åt det här hållet och var lättare än uppvägen. Mycket tack vare dessa fina sherpasbyggda ”autostrador”.

Vi kom hem vid 22-tiden, 12 timmar efter vi lämnat husvagnen i Sola. Riktigt nöjda och uppfyllda av den här dagens intryck och äventyr somnade vi ovaggade. Det här var en höjdare i många bemärkelser. Verkligen en plats och en cache värdig ett Jubileum.

Titta så fint det ser ut på vår GC-sida nu! 🙂

Tack för oss och ha det gott!