Nu är vi riktigt påfyllda efter en underbar helg tillsammans med nära och kära i Norges fantastiska natur. I fredags mötte vi upp mina föräldrar och min son Emil i den lilla byn Rjukan. Tanken var att spara in lite av den 90 mil långa resan och möta upp dem en bit på vägen. Nu blev det att vi åkte 33 mil och de åkte 58 mil. Efter jobbet på fredagen gav vi oss iväg över berg och dalar. Vi kom fram till ”Rjukans hytter & camping” sent på kvällen och där slog vi upp vårt kära taktält i halvmörker. 🙂 Vi somnade gott uppe på taket och Emil sov i förtältet (delen som hänger ner). Mina föräldrar hyrde en liten hytte.

Tidigt på lördagens morgon vaknade Emil och jag av ett dånande, knakande och brakande. Det var en bit av bergväggen som sprack, lossnade och brakade ner i dalen. Tyvärr hann vi aldrig ut för att se exakt var det var, för bergskanten var full av nedfallna klippblock, men det var lite kusligt. Vi kom iallafall upp väldigt tidigt och fick se morgonsolen lysa så fint på Gaustatoppen, ett fjäll som reser sig 1883 meter över havet.

Gaustatoppen räknas som Norges största utsikt, mätt efter utsikts-areal och det sägs att man en vacker dag ska kunna se en sjättedel av Norges fastland härifrån. Vi hade förstås planerat in ett besök på den toppen när vi ändå var här i närheten. 🙂 På bilvägen upp gjorde vi några stopp och beundrade utsikten ner i dalen.

Närmare fjället blev vi lite oroliga över molnen. Är toppen inbäddad i moln så ser man ju ingenting. Men här var det fint.

Upp till Gaustatoppen går Gaustabanen, en helt unik bergbana som går inne i själva fjället upp till 1800 meters höjd. Den börjar med ett skramligt litet tåg som horisontalt går 860 meter rakt in i berget.

Det finns plats för 10 personer åt gången och tåget går ungefär var tionde minut. Det var lite läskigt  och skramligt men samtidigt riktigt spännande och kul.

När det här tåget stannade så var det tågbyte långt härinne i fjället, det kändes lite flummigt. Denna gång gick banan uppåt.

Gaustabanan blev färdig 1959 och var till en början väldigt hemlig och sluten. Den bekostades av NATO och användes under kalla kriget då man bedrev signalspaning uppifrån toppen. Numera är bergbanan öppen för turister. Den var en riktigt häftig upplevelse att åka. Här sitter vi i den ena delen av vagnen tillsammans med ett norskt par. Mannen skojade och sa: ” Vi er ikke uroliga. Vi er livredde! ” 😀

Vi kom i alla fall upp till slut till 1800 meters höjd. Där fanns det en kaffestuga och ett torn. Utsikten var redan här otroligt vacker.

Mina fina föräldrar på bilden ovan. Molnen skingrades efterhand och vi påbörjade vandringen mot själva Gaustatoppen. Den var inte så lång, men ganska så besvärlig, då den smala eggen bestod av stora och ännu större stenblock.

Bilden här ovanför på eggen har min son Emil tagit. Här kommer ett bildspel från Gaustatoppsvandringen.

Vandringen till Gaustatoppen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Till slut var vi helt på toppen och kunde föreviga oss 1883 meter över havet.

Avslutar med en lite närmare bild av denna  fascinerande bergstopp. Vilka häftiga fåror som går nerför berget. Där brukar folk åka på skidor och snowboard på vintern. Det satt stora skyltar när man kom ut från Gaustabanen att här åker man skidor på egen risk.

Vi kan varmt rekommendera en tur till Rjukan och Gaustatoppen. Turen till toppen är besvärlig men inte alltför lång och jobbig. Gaustabanan var en riktig upplevelse i sig och väl värd sina 350 norska kroner för tur och retur. Nästa inlägg blir lite mer från Rjukan och från Vemork där dramatiska händelser utspelade sig under andra världskriget.

Tills dess – ha det så gott!