Rjukan är en liten by som ligger i en dalgång i Tinns kommun ca 17 mil väster om Oslo. Byn ligger så långt nere i dalen, så hit når inte solen ner på vintern.

1913 fick en man som hette Sam Eyde en idé om att använda speglar för att föra ner solljuset till byborna i dalen. Först i år, 100 år senare, är dessa speglar äntligen på plats.

Detta projekt har fått stor uppmärksamhet i media världen över.

I vinter så kommer solen att lysa på torget i Rjukan, reflekterad av dessa tre speglar som tillsammans mäter lite över 50 kvadratmeter. De styrs med trådlös datakommunikation. Man skulle nästan vilja åka dit då för att se och uppleva solspeglingen.  🙂

(Bilden här ovanför är lånad från arkitekturnytt.no)

På lördagskvällen gick vi en promenad nere i själva byn. Det var en fin avslutning av en lång dag. Här är lite bilder från Rjukan samlade i ett bildspel.

Kvällspromenad i Rjukan

Detta bildspel kräver JavaScript.

På kvällen somnade vi gott och söndagsmorgonen anlände utan något muller från klippväggen. Vi började packa ihop och städa upp i taktält och hytte. Sedan åkte vi upp till den västra änden av byn. Här ligger Vemork, en kraftstation som en gång i tiden räknades till ett av världens största vattenkraftverk. Vemork användes under andra världskriget av tyskarna för att tillverka tungt vatten som behövdes inom utvecklandet av atombomben.

Här gick vägen till museet på en bro över en ravin.

Längst nere i ravinen låg en gammal ruin.

Här är en bild tagen en bit uppifrån som visar hur högt bron ligger över ravinen.

Vid den här bron brukar de ha strikkhopping (bungyjump) och det hade de faktiskt när vi var på väg tillbaka till bilarna igen.

Det var väldigt intressant att besöka Vemork och lära sig lite om de hjältedåd som de norska motståndsmännen utförde här i Rjukan för att stoppa tyskarnas hemska planer. Här är en kort sammanfattning av händelserna i Rjukan:

1. 18 oktober 1942. De norska motståndsmännen hade länge gömt sig uppe på Hardangervidda och inväntat order från de allierade. Den första aktionen misslyckades när man försökte få dit fler brittiska soldater. Det ena flygplanet havererade och det andra fick vända tillbaka. De soldater som överlevde flygkraschen tillfångatogs av Gestapo och avrättades. 41 brittiska soldater miste livet.
2. 28 februari 1943. I den andra aktionen tog sig motståndsmännen ner i dalen, klättrade ner i ravinen och upp igen på den andra sidan (på is), smög sig förbi alla tyska vakter och sprängde Tungtvatten-delen av Kraftverket.  Sabotörerna lyckades undkomma. Explotionen slog hål på tankarna som innehöll 500 kilo tungt vatten. Tyvärr blev skadorna kortsiktiga och tyskarna återupptog produktionen av tungt vatten efter ca 3 månader.
3. 16 november 1943. Amerikanska bombflygplan släppte närmare 1000 bomber mot anläggningen i Rjukan. Skadorna blev förhållandevis små, men de lyckades ändå slå ut en generator.
4. 19 februari 1944. Den tyska ockupationsmakten beslöt att montera ned och flytta hela anläggningen och produktionen av tungt vatten till Tyskland. Den första transporten skulle gå med färja över Tinnsjøn. Den norska motståndsmannen Knut Haukelid erhöll tillstånd av motståndsrörelsen att få spränga färjan. Aktionen lyckades, färjan förliste och 14 civila människor miste livet. (källa: Wikipedia + Vemork Museet)

En närmare bild av den imponerande byggnaden.

Utanför museet fanns det en sten med namnen på hjältarna som sprängde Vemork.

Man blir verkligen imponerad och fylld av respekt inför dessa människors mod, uthållighet och drivkraft att med det egna livet som insats göra allt för att stoppa tyskarnas planer.

Flera av motståndsmännen spelar rollen som sig själva i filmen Kampen om tungtvannet från 1948.

Filmen Hjältarna från Telemarken från 1965 anknyter också till händelserna i Rjukan.

Lite fler bilder från utställningen och museet. (klicka gärna för större versioner)

Efter att ha tittat lite på modiga bungyjump-hoppare åt vi en god lunch tillsammans med mina föräldrar och Emil och sedan var det dags att ta farväl och åka åt varsitt håll. Vår bil åkte mot sydväst och den andra bilen for åt öster, hem till Sverige och Fagersta igen. Åh vad det var härligt och mysigt att träffas så här och uppleva spännande miljö och natur tillsammans. Kanske blir det släktträff på en annan fantastisk plats nästa gång!? 😀

Vägen hem gav fantastiska vyer då vi som högst åkte på 1052 meters höjd. Här var vi på väg uppför en serpentinväg där det nästan var overkligt vackert.

Den här helgen har varit riktigt lugn. Jag är lite förkyld och Hasse skar sig i fingret på en trasig glasflaska på jobbet i tisdags. Han fick sy 5 stygn och har varit sjukskriven sedan dess. Vi har handlat lite och pysslat här hemma och vi planerar vår övervintring i Norge. 🙂

Passar på att önska er alla en fin vecka!

Ha det gott!