Jag fick den stora förmånen att få följa med när skogsbiologen Sebastian Kirppu guidade en gymnasieklass från Brinellskolan här i Fagersta. Turen gick till Kopängsberget som ligger i Hedkärra, sydväst om Fagersta. Sebastian är en av Sveriges främsta förkämpar för att bevara våra gamla naturskogar. Han har specialiserat sig på att hitta signalarter och rödlistade arter som talar om att det finns viktiga naturvärden som är värda att bevara.

Sebastian började med att berätta om skogens unika ekosystem och varför det är så viktigt med mångfald i skogen både för klimatet och för artrikedomen. De 22 intresserade eleverna fick lära sig hur viktig naturen är och att vi människor, som är en del av den, aldrig skulle klara oss utan naturen. Det var fantastiskt att se hur denne skogsbiolog fångade elevernas intresse och sådde frön inför framtiden.

I bilden här ovanför håller Sebastian i en bit vitmossa, kramar ur den och visar hur mycket vatten den kan ta upp och behålla i terrängen. För den som fortfarande tror att det är vitmossa som vi sätter i adventsstaken så kan bilden här nedan vara upplysande. Vitmossan är den ljusgröna mossan till vänster (en av flera arter). Det som affärerna felaktigt säljer som vitmossa är i själva verket en lav som heter fönsterlav (till höger i bilden nedan). Bakom vitmossan och fönsterlaven ligger renlav, som är ganska lik fönsterlaven, men inte lika ”bullig”.

Vi fick också lära oss att känna igen en mossa som heter Flagellkvastmossa. Den kan man känna igen genom att blöta fingret lite och stryka över mossan. Då lossnar de små sporkapslarna som mossan förökar sig med. Kommer det en liten mus eller insekt förbi så får den med sig några sporer som kan ramla av och börja växa någon helt annanstans. Här nedanför kikar en av eleverna på Flagellkvastmossan med lupp.

Så här såg Flagellkvastmossan ut genom min kameralins, men den var ännu finare att titta på genom luppen.

Vi kom till tallhällemark där det växte riktigt gamla tallar. Sebastian tog fram en tillväxtborr som används då man ska åldersbestämma träd. Med hjälp av borren får man ut ett mycket smalt borrprov, utan att trädet skadas allvarligt, och kan räkna årsringarna på trädet.

Eleverna fick gissa hur gammal den här tallen var medan Sebastian stod och räknade årsringarna med hjälp av en lupp. Det visade sig att tallen som du ser till vänster i bilden här nedanför är hela 228 år gammal. Det hade jag aldrig trott. En av eleverna gissade på 230 år, vilket var riktigt nära.

Barken på riktigt gamla tallar förändras och när de blivit omkring 200 år gamla så blir den plattare och mer ormskinnslik. Den kallas då för pansarbark. Så här såg barken på den aktuella tallen ut. (bilden nedan)

Det finns en del av Kopängsberget som i flera omgångar har drabbats av skogsbrand (senast 2016). Orsaken är den närliggande järnvägen där tågen kan orsaka gnistor som lätt tar sig och blir till eld i terrängen. Här hittade vi brandskiktdyna som är en svampart som bara växer på björkar som har drabbats av skogsbrand. Denna svamp blir i sin tur föda och boplats till en mängd insekter. Visst är det fascinerande med arter som har valt så specialanpassade förhållanden för att leva!?

I den här brända delen av skogen tog vi också en efterlängtad fikapaus.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter fikapausen gick vi vidare och efter en stund kom vi till en fin utsiktsplats där man kunde se både sjön Eskiln och Västanfors.

Här hittade vi tallticka på en tall. Tallticka är en signalart som indikerar värdefull skog som är värd att bevara. Talltickan växer oftast bara på tallar som är 150 år eller äldre. Problemet med dagens skogsbruk är att tallarna sällan blir mer än 80-100 år på grund av avverkning.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter nästan tre timmar ute i skogen var det dags att vända tillbaka. Vi tog den rakaste vägen, vilket innebar att vi fick praktisera lite bergsklättring också. 🙂

Jag tror att både lärare och elever var lika nöjda med den här guidade turen som jag var. 🙂 Det är verkligen spännande att lära sig mer om skogens ekosystem och vad som är viktigt att värna om när det gäller skogen och miljön. Vi lärde oss att de vanligaste träden i den svenska skogen (tall, gran och björk) har sur bark, medan rönn, asp och sälg har bark som är basisk. Därför är de sistnämnda träden så viktiga i skogens biologiska mångfald, då många arter av svampar, lavar och insekter är beroende av basiska träd (både levande och döda). Vi fick lära oss hur viktigt det är att död ved får ligga kvar i skogen och ge liv åt alla möjliga slags organsimer i vedens olika stadier av förruttnelse.

Ja, man känner sig uppfylld av naturen och vill verkligen lära sig mer. Jag tror att vi alla blev inspirerade att förälska oss i träd och att bli lika coola och stolta natur-nördar som Sebastian Kirppu är. Så tack till Naturskyddsföreningen i Fagersta som ordnade denna guidning och tack Sebastian för att du kämpar för våra naturskogar och för att du så engagerat och brinnande får både unga och gamla att vilja ta hand om skogen och naturen. Sista bilden får bli ännu en bild när Sebastian fångar elevernas uppmärksamhet och intresse ute i skogen.

Trevlig helg önskar vi!