Igår tog vi oss till Trummelsberg för att ha vår 25:e utenatt på raken i utmaningen #Minst-en-utenatt-i-månaden som vi deltar i. Denna utmaning ger oss en sporre att komma ut och övernatta i naturen året runt. Vi gav oss iväg redan efter lunch för att få lite dagsljus, för solen går ju ner så tidigt den här tiden på året. Det var en vacker men kall eftermiddag och vi började med att gå ner till sjön Stora Kedjen och njuta av den här vackra platsen.

Sjön Stora Kedjen i Trummelsberg

Det låg ett tunt istäcke på sjön och bryggan hade flyttats till en ny plats.

Stora Kedjen i Trummelsberg

Eftermiddagsljus i Trummelsberg

Bryggan i Trummelsberg

I det fina vindskyddet här i Trummelsberg har vi övernattat många gånger. Här har vi firat både Midsommarafton och Nyårsafton. Vi började installera oss i vindskyddet, hämta lite ved och snart hade vi startat en värmande brasa.

En värmande brasa

Hasse fixar ved

En sprakande brasa

En brasa i Trummelsberg

Jag tog en tur upp på berget som ligger i närheten för att få en sista glimt av solen som redan var på väg ner.

Solen går ner i Trummelsberg

Jag blev riktigt varm i kläderna av den här lilla toppturen. När jag kom tillbaka hade solen gått ner. Snart sänkte sig mörkret och vi satt och myste vid brasan.

Mörkret sänker sig

Det blev en stjärnklar kväll och vi gick ner på ängen för att riktigt kunna njuta av hela stjärnhimlen. Här i Trummelsberg är man långt borta från alla gatlysen, upplysta arenor och byggnader, så man ser verkligen stjärnorna otroligt bra. Det är så rogivande att bara blicka ut i universums oändlighet. Vi såg både satelliter och stjärnfall. Då vi stod där i mörkret hörde vi en kattuggla hoa i skogen. Det är verkligen ett ljud som är både magiskt och lite kusligt.

Några bilder på stjärnhimlen blev det inte men här nedan är några kvällsbilder tagna med våra mobiler.

Hasse myser vid brasan

I pannlampans sken

Annika i brasans sken

Sent på kvällen kröp vi ner i våra sovsäckar. På vintern är det en riktig procedur innan kommer så långt. Man ska byta om till ett torrt underställ, torra strumpor, få ordning på kläder och vatten som helst ska ner i sovsäcken eller ryggsäcken för att inte frysa, få på sig mössa, dra åt sovsäcken vid hals och huvud för att minska kalldraget. Det är mycket krångel, men så mysigt när man till slut ligger varm i sin sovsäck och hör glöden knastra i eldstaden. Här i Trummelsberg hör man också bruset från den närliggande forsen.

Vi sov förvånandsvärt bra. När jag vaknade vid halv sju var det fortfarande mörk. Jag fick fort på mig kläderna, sprang mig lite varm och fick snart igång en brasa. Efter en stund började himlen ljusna.

Morgonbrasa i gryningen

Snart kom också Hasse upp och vi fixade frukost och kaffe. Efter en stund fick jag annat att tänka på. Då det ljusnade visade sig en färgsprakande himmel och jag sprang ut på ängen och ner till sjön för att fånga det magiska morgonljuset. Så vackert.

Morgonrodnad

Morgon i Trummelsberg

Vacker gryning

Magisk morgon

Rosa himmel

Brinnande morgonhimmel

Tyvärr så drev molnen in och gömde solen då den väl hade gått upp. Vi dröjde oss ändå kvar ett tag och njöt av den friska luften. Termometern vi brukar ha med oss visade att det som kallast hade varit -9° under natten. Nu på morgonen var det runt -8°.

Nio minusgrader som kallast

Man känner sig så nöjd när man klarat av sådana här utmaningar. Det är underbart att sova ute på vintern, men mycket mer att tänka på när det gäller säkerhet, utrustning och att hålla värmen. Efter att ha plockat ihop vår utrustning och släckt brasan så lämnade vi vackra Trummelsberg för denna gång. Får se när vi kommer hit igen. Sista bilden får bli ännu en soluppgångsbild med den magiska morgonhimlen.

Vackra Trummelsberg

❤ Tack för oss och ha en fin kommande vecka! ❤