Lördagsturen gick till Åloppe som ligger på det Uppländska höglandet mellan Uppsala och Enköping. Det kändes härligt att åka ut och brumma på en lite längre tur med Geobilen igen, nu när den blivit fixad efter lååångdraget verkstadsstrul. 🙂
Vår första destination var Varglyan som är en grotta som skapats av stora klippblock. Själva ingången var lite trång men när man väl kom in var det ståhöjd och ett stort avlångt rum att gå in och undersöka. Hasse har varit här förut då han bodde i trakten och då såg han fladdermöss som hängde och sov i taket. Det såg vi inte nu och inte heller någon varg, för tydligen så har det bott vargar här förut. Men det var en häftig plats väl värt ett besök.
Efter grottan åkte vi in mot själva byn Åloppe och där i trakten var det många fina och intressanta ställen vi kom till. Bland annat en fin gammal och klättervänlig gran vid Myrbacken. 😀
Vi kom också till en plats där det legat en fornborg på toppen av en höjd. Efter mycket pust och stånk kom vi upp på toppen och även om man inte såg några tydliga lämningar av själva borgen kunde man ana hur strategiskt den legat med utsikt åt alla väderstreck. Alldeles nedanför fanns det lämningar av den 500 meter långa muren. Intressant med såna här fornhistoriska platser. Det är kul att fantisera och tänka sig in i hur det såg ut då fornborgen var befolkad och levande. Kanske fanns det såna här i skogen då?!
Från denna forntida förskansning kom vi till mera nutida militära spår. Av någon anledning tycker vi ju båda om bunkrar och här fick vi vårt lystmäte. 😉 Cacherna heter Närförsvar och Kamouflage.
Vi kom också till många fina platser där det legat torp och gamla bosättningar. Till slut kom vi till ett av våra huvudmål för dagen: Väggen. En riktigt fin och slät klippa på 9-10 meter. Det var härligt att fira sig ner här. 🙂
Vi hade nog firat flera gånger om det inte börjat skymma och det var dags att vända hemåt.
Vi fick en mäktig upplevelse på vägen hem också. Alldeles innan Högfors såg Hasse något som rörde sig i vägkanten så han stannade bilen. Då skrider ett stort lodjur över vägen bara ett par meter framför bilen i strålkastarljuset. Kattaktigt vigt hoppar den in i skogen på andra sidan vägen och vi bara häpnar! Känner både vördnad och respekt inför dessa stora kattdjur som lever i vår natur. 🙂
En underbar avslutning på en underbar dag! Tack till lodjuret som valde att gå över just där framför bilen och visa sig för oss så nära och Tack till Hasse som var uppmärksam och stannade så vi inte körde på den! ❤
Hej. Jag läser här då och då. Det är jätteroligt att läsa om era geocachingstrapatser, som är långt mer vågade än mina egna 🙂
Vad kul! 🙂 Vi var in och kikade på din blogg också! Roligt med geocachingbloggar! Man kan få tips om spännande och fina platser.
Som vanligt en häftig och intressant utflykt, fantastiskt också med lodjuret som jag läste i Djurens Språk: Stå stark i din egen visdom. Du inspirerar andra när du gör verklighet av dina ideer. Stämmer tycker jag tack och kram!!!