Efter det överraskande uppvaknandet (se tidigare inlägg) så åt vi frukost, packade ihop våra saker och sedan gav vi oss iväg ut på leden igen. Solen sken, bäcken porlade och fåglarna kvittrade när vi lämnade Trummelsberg bakom oss.

Morgon i Trummelsberg

Bäcken i Trummelsberg

När vi hade gått en liten stund fick jag syn på den här fina huggormen som låg och värmde sig i solen. Det var tur att det var jag som fick syn på den först, för Hasse gillar absolut inte ormar. Själv smög jag mig lugnt och stilla lite närmare för att kunna ta en bild.

Huggorm

Den första sträckan mellan Trummelsberg och Stora Trehörningen går förbi flera fina sjöar. Efter sjöarna kommer man upp på höjden och där tog vi en välbehövlig paus i närheten av den här fina gamla tallen.

En fin gammal tall

När vi sedan fortsatte så kom vi ganska snart förbi ett stort klapperstensfält som kallas för ”Jättens grav”.

Jättens grav

Vårt mål den här dagen var Stora Trehörningen och dit nådde vi mitt på dagen ungefär, efter ytterligare en sträcka på 5 kilometer. Den här dagen kände vi oss båda lite trötta i axlar och höfter så det var skönt att komma fram tidigt. Vid Stora Trehörningen ligger det en fin övernattningsstuga med en liten järnkamin så denna natts boende blev rena lyx-hotell-vistelsen. 😀

Stora Trehörningen

Under eftermiddagen kom det in vindbyar med både hagel och regn. Vi kände oss tacksamma över att vi valt just den här platsen att övernatta på i busvädret. I den tidiga kvällningen hade april-vädret dragit förbi och vi kunde njuta av den fina stämningen här vid den lilla sjön.

Ovädret har dragit förbi

Vi somnade gott till en knastrande brasa. Den lilla kaminen värmde oss en god stund av natten. På morgonen var det minusgrader ute, men inne i ”stugvärmen” hade vi ungefär 8 plusgrader. Vi satte igång en brasa igen, åt frukost och packade sedan ihop utrustningen i våra ryggsäckar och lämnade denna vackra plats. Tänk vilken tillgång det är med dessa fina övernattnings-stugor som står öppna för vandrare längs leden.

Adjö lilla hus

Den sista sträckan vi vandrade blev också den längsta. Från Stora Trehörningen tillbaka till Landsberget är det sju kilometer. Kanske hade vi blivit lite tränade i benen efter de tidigare dagarnas sträckor för vi gick med lätthet och njöt av den vackra naturen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Efter ett par timmar var vi tillbaka där vi startade första dagen: vid foten av Landsberget.

Hasse vid foten av Landsberget

Den här tre-dagars-turen gav mersmak. Ryggar och axlar klarade av att gå med tung packning och nästa gång ska vi planera en tur med lite längre dags-etapper. Det är ju underbart att vara ute i skog och mark. Eller hur!?

Tack för oss och ha en fin påsk-vecka!