Den 10 juni 1944 började som en vanlig dag i den lilla staden Oradour-sur-Glane i västra Frankrike. Barnen var i skolan och den vuxna befolkningen höll just på att vakna till efter middagsvilan då tyska fordon och lastbilar fyllda med soldater körde in i staden. Hela byn kallades till att samlas för att visa sina id-handlingar. Det var starten på den massaker som ägde rum här där 642 av stadens invånare, inklusive kvinnor och barn, brutalt mördades av SS-soldater. Staden brändes ner och förstördes.
Efter krigsslutet byggdes en ny stad upp nordväst om den gamla. Den förstörda staden sparades som en ruinstad, ett monument för att omvärlden aldrig skulle glömma…

Oradour-sur-Glane
Ett besök i denna stad som också kallas för Martyrstaden lämnar ingen oberörd. Mina tårar började rinna redan innan vi kom vi in genom grinden du ser här ovanför.
Vid den nedsänkta ingången, där det också finns ett museum, möttes vi av foton och en högtalare där en lugn röst läste upp namnen på offren. 205 av dem var barn.
Det är med största respekt för de människor som levde här som vi vill berätta om vårt besök i Oradour-sur-Glane. Känslan kan liknas vid att gå på en begravning.

En vit ros i Oradour-sur-Glane
Vi gick gata upp och gata ner och försökte förstå det grymma och ofattbara som drabbade den här staden och dess invånare.
Här levde människor sina liv. Vardagsföremålen som inte förstördes i branden ligger kvar. Cyklar, grytor, symaskiner och bilar.
Här låg ett café, en verkstad, hotell och restaurang samt ett postkontor.
I stadens lilla kyrka kändes det extra tungt att gå in. Här stängdes kvinnorna och barnen in och brändes sedan till döds.
Vi gick också till kyrkogården/minneslunden som ligger i den ena änden av staden.
Här har vi samlat de sista bilderna från Oradour-sur-Glane i ett bildspel.
Det tog oss nästan tre timmar att vandra genom alla gator i Oradour-sur-Glane. Då stannade vi ofta och reflekterade, begrundade och sörjde de här människornas grymma öde. Det känns starkt och viktigt att staden står kvar som ett monument över massakern som utfördes av nazisterna. Vi är berörda på djupet efter vårt besök i Oradour-sur-Glane.
Vi kommer aldrig att glömma. ❤
Ojojoj vad berörande att se. Det är som man kan känna hur dom levde där. Vilken grymhet. Men nyttigt att ta del av, tack ❤ ❤ ❤
Tack. Ja, det kändes viktigt att se. Kram. ❤
Som ett Pompeji men förstört av människor, inte en naturkatastrof. Ohygglig 1900-talspåminnelse.
Ja, verkligen en fruktansvärd påminnelse…
Fantastiskt fina bilder! Här kommer en länkt till en text om Oradour som min man Kaj skrev åt Alba. Vi besökte byn för länge sedan och tankarna har inte släppt än. Hälsningar Gunnel Engström
https://www.alba.nu/kategorier/teman/sommarlasning
Tack. Det var intressant läsning. Jag håller med om att Oradour finns kvar i både tankar och känslor sedan besöket där. Så viktigt att sådana platser bevaras till eftervärlden så att vi aldrig glömmer…
Hälsningar Annika och Hasse Myrhammar