I fredags kväll tog vi oss till Flobostigen, en fin natur- och kulturstig här i Fagersta, för att övernatta i vindskyddet som ligger där. Vi tände en brasa för att grilla och mysa lite innan Hasse, p.g.a en envis förkylning, fick vända hemåt för att övernatta hemma istället.

Jag fick en härlig kväll i den underbara naturen. Kvällssolen lyste och det var alldeles stilla, förutom eldens knastrande.

Här nedan ser man solens allra sista strålar mellan träden.

Efter solnedgången var det ändå ljust länge och jag satt i tystnaden och iakttog den vackra sensommarhimlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vid 22-tiden kröp jag ner i sovsäcken. Det var en och annan mygga som letade sig in i vindskyddet, men jag har ett bra myggnät, så att man slipper objudna gäster medan man sover. Jag sov gott. När jag vaknade till mitt i natten var det ganska mörkt och en röd stjärna lyste starkt rakt in i vindskyddet. Jag tror det kan vara planeten mars som lyser så starkt och rött. Jag somnade om och när jag vaknade vid halv sex, så låg dimman över Floboängen. Jag tog fram kameran och fotograferade min utsikt från vindskyddet (bilden här nedanför). 🙂

Jag låg en stund och bara njöt av älvorna som dansade över ängen. När jag väl steg upp så började dimmorna lätta och solen kom fram.

Det var så vackert med den glittrande daggen på ängen och spindeltrådarna som lystes upp av solens första strålar.

Den här fina korsspindeln satt mitt i sitt spindelnät och väntade på frukosten.

Vilka otroligt vackra nät en del spindlar spinner. Andra är mer operfekta, men minst lika vackra. Speciellt när daggen och morgonsolen får dem att gnistra och lysa.

När jag skulle gå och leta efter ved till morgonbrasan så fick jag ett fint möte med en råbock som kom gående på hygget i godan ro. Jag stannade och stod blickstilla och han kom så nära som bara ett 10-tal meter ifrån mig. Där stannade han och vi tittade på varandra en lång stund innan han gick vidare. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men jag blev varm i hjärtat av det mötet. ❤

Snart hade jag varmvatten på gång till te och frukostgröten.

Efter frukosten njöt jag av morgonsolens strålar en stund och sedan var det dags att packa ihop utrustningen och vandra hemåt igen. Jag lämnade den vackra Floboängen.

På tillbakavägen såg jag busiga och nyfikna små fågelungar – Gärdsmyg – som kikade fram i terrängen med sina söta uppåtvända stjärtar.

Det är så vackert lummigt och grönt ute i skogarna. Mycket tack vare att det har regnat så regelbundet denna sommar. Jag vandrade sakta och njöt varenda ögonblick på den vackra Flobostigen.

Detta blev månad #33 på raken i utmaningen minst-en-utenatt-i-månaden som vi deltar i.

Sista bilden får bli en bild av en morgondaggig Åkervädd.

❤ Tack för oss och ha en fin kommande vecka! ❤