Efter mina turer till Ötjärnen (se föregående blogginlägg) så blev jag inspirerad att övernatta där. Igår packade jag därför ryggsäcken och gav mig ut på den ca 5,5 km långa vandringen till den fina udden i Stora Ötjärnen. På vägen dit mötte jag en fin kopparödla. (Du kan klicka på bilderna här nedanför om du vill se dem i större format.)

Jag mötte också den här fina grodan i bilden nedanför. Det är en helt vanlig groda. Den satt alldeles stilla på den lilla skogsvägen och efter jag fotograferat, så hoppade den vidare ut i dikeskanten. Så snällt av den att ställa upp på bild. 🙂

Då jag kom fram till Ötjärnen mötte Hasse upp mig med tältet, så att jag skulle slippa bära den tyngden hela vägen. Vi hittade en fin plats att sätta upp tältet på.

När tältet var rest så satt vi en stund och beundrade den fina utsikten och molnen som speglade sig i vattnet i den tidiga kvällningen.

När Hasse vänt tillbaka hemåt blev det alldeles tyst och stilla. Jag gick ut i skogen för att hitta torra kvistar och pinnar till en brasa. Jag hittade till och med några vedklabbar som någon hade lämnat på platsen. Snart sprakade en mysig brasa på den lilla udden. Jag satte kameran på ett par staplade sittkubbar och tog en selfie.

Jag såg ett fint storlom-par som hade en unge. De simmade med ungen mellan sig och så turades de om att dyka ner efter mat och mata ungen. Det såg så gulligt och omsorgsfullt ut. Vilket fint föräldra-samarbete. ❤

I bilden här nedanför ser man en av föräldrarna till höger och ungen till vänster. Tyvärr var det lite mörkt och de rörde sig snabbt, så bildskärpan blev inte den bästa.

Mörkret sänkte sig och den mörkblå himlen speglade sig i vattnet.

När det blev ännu mörkare så började stjärnorna komma fram. Så underbart det är att vara mitt ute i naturen den här tiden i augusti, när sensommaren rör sig mot höst. Vid 22-tiden kröp jag in i tältet och ner i sovsäcken. Sedan låg jag och lyssnade på de rogivande ljuden av naturen som går till vila. Småkvitter från fåglarna, lite prassel här och där, en fisk som vakade i tjärnen med ett plums. Långt borta tutade tåget. Jag somnade efter en stund och sov gott hela natten. När jag vaknade före soluppgången gick jag upp och beundrade älvornas dans över den lilla sjön.

Jag gick en liten tur längs kanten av sjön och blev så fascinerad av hur många fina spindelnät som daggvåta lyste i strandkanten.

Här ville jag inte trampa runt och förstöra spindlarnas skira nät, så jag backade försiktigt tillbaka när jag tagit bilden här ovanför.

Det var en otroligt vacker och stämningsfull morgon.

Snart kom den magiska stunden, när solens första strålar kommer fram och lyser igenom dimman. En sån härlg syn efter en ensam natt i skogen. 😉

Så här såg det ut när man zoomade in lite närmare. Vilken rolig effekt det blev med träden och solens strålar genom dimman.

Jag satte igång en brasa för att koka lite vatten till frukosten. Sedan stod jag med kåsan i handen och njöt av morgonsolen och älvorna som fortfarande dansade över vattenytan.

Här nedan har jag samlat fler bilder från denna magiska morgon vid Ötjärnen. (Klicka på bilderna för större versioner)

Jag dröjde mig kvar på förmiddan och njöt av morgonsolen. Sedan var det dags att packa ihop utrustningen och möta upp Hasse som plockade upp både mig och tältet några kilometer bort. Bilden här nedan var den sista jag tog innan jag lämnade Ötjärnen för denna gång.

Man känner sig så nöjd när man har varit ute och övernattat i skogen. Extra nöjd är jag när jag har sovit helt ensam. Naturen blir så nära och intensiv då, och jag känner att jag växer av att klara detta utan att låta rädslorna få fäste. Jag känner mig väldigt trygg ute i vår svenska natur och jag känner mig fri att kunna ge mig ut även när Hasse inte orkar, kan eller har lust. ❤

❤ Tack för nu och ha en fin tisdagskväll! ❤