Den här helgen har vi gett oss ut på två riktigt härliga turer!  I närheten av Fors fann vi det som de flesta av oss söker och tänk den finns ju där, trots de regntunga skyarna:

Men vi börjar med lördagens tur som gick till Hedemoratrakten. Vi startade vid den något översvämmade Dalälven där det finns en lång serie med 115 cacher. Vi hade dock bara de sista sex kvar att logga och det gjorde vi den här lördagen då vi fångade dagen innan kvällens utlovade regn. 🙂 Det här är vid Dalälven #111 Grådö hamn, andra sidan.

 Efter Dalälven och sedan Brunna-serien  åkte vi upp norr om Hedemora och kom till en fin björkplantering:

Cachen heter 1000 björkar och här gällde det att hitta den rätta av alla dessa för att kunna logga. Det här var så inspirerande att loggen blev riktigt poetisk. 😀

”Vi gick oss ut i tusen björkars land
och här lyste stammarna fagra och vita
som målade av konstnärens hand
som av den vitaste, vitaste krita

Men hur vi skola den rätta finna?
Bland dessa tusen och tusen val?
Här gällde det att sig besinna
och inte lida förvirringens kval

Och tänk bland dessa vidjor sköna 
Den utvalda till slut vi fann
På marken lyste bladen gröna
när vi i cachen skrev vårt namn”

Det var faktiskt en häftig och naturskön upplevelse att vandra bland alla dessa smala, vita björkstammar.

Vi kom också till den klättervänliga Granen i Norshyttan där Annika fick äran att klättra upp i den respektingivande och fina gamla granen. Det är något visst med trädklättring! 😉

Och nu ett litet axplock av bilder på en del av allt vi sett och upplevt den här helgen. Söta små nasse-grisar. Så kul att se när de går ute så här och bökar i sin hage:

En kollapsad lada som gett upp och ett vattentorn:

Vid vattentornet fanns det smultron i massor! Mums! Det är riktig smak av sommar och det blev ett riktigt gott mellanmål till oss båda! 🙂

En vacker orkidé i skogen. Jag tror att det är Jungfru Maria nycklar efter att ha googlat  på nätet. Rätta mig  gärna om jag har fel. 🙂

Och så ett par historiska och mystiska platser i skogen. Först ut en sten som handlar om byggandet av vägen vid Stängselbacken. Tycker det är underbart med såna här minnesmärken som finns mitt ute i ingenstans och som minner om en svunnen tid:

Och så denna underbara som vi inte avslöjar vad den heter eller var den ligger för att inte spoliera för kommande cachare. Men om någon av våra mugglarvänner/-släktingar vill veta så hör av er till oss! Det fanns massor av blåbär i den skogen. 🙂

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Tack för oss och ha det gott! 🙂