Stilla hav och ett tjur-äventyr

Norsk vinge ovan molnen

Norsk vinge ovan molnen

I onsdags blev det så dags för Annika att ta de norska vingarna och flyga till studenten i Uppsala. Det blev en lång,  intensiv och härlig dag och i kvällningen var jag tillbaka på Stavangers flygplats här i Sola. Här väntade en glad nyhet att intyget jag väntat på äntligen kommit fram, så på måndag ska jag in till min nya arbetsgivare och skriva jobb-kontrakt! 🙂

Igår firade vi Sveriges nationaldag genom att ta en tur upp till Traelen som är en utkikspost vid havet med en bunker på toppen. Kvällen var otroligt stilla och fin, vilket är ovanligt här då det brukar blåsa mer eller mindre konstant. Till och med måsarna och tärnorna satt och  tog det lugnt som om de också njöt av stillheten och ron.

Vilsam tärna

Njuter av stillheten

Vi började gå rätt sent och på stranden var det bara några få människor ute. Solnedgångsljuset var fantastiskt vackert. Vilket skådespel. Mycket bättre än att sitta inne och kolla på TV. 🙂

På väg till Traelen

En stilla kväll vid havet

När vi gått de två kilometrarna och kommit upp på toppen av udden tog vi lite foton av den fantastiska utsikten.

Hasse njuter av utsikten

Hasse njuter av utsikten

Det var då det hände… Mitt i allt det otroligt vackra och stilla kom det som från ingenstans ett helt gäng stora ungtjurar springande mot oss. Hjälp! Jag blev lite skärrad och vi drog oss ut mot klippkanten där de här djuren (förhoppningsvis) inte skulle kunna följa efter oss. Hasse mumlade någonting om att kossor är ju snälla. När jag talade om att det här inte var några kor utan unga tjurar så såg även Hasse lite blek och skrämd ut. Här tog jag en bild av några ur gänget, med bunkern och några stenblock som betryggande värn emellan.

Tjurarna bevakar oss

Tjurarna bevakar oss

När pulsen gått ner och adrenalinet sjunkit något så började vi fundera på hur vi skulle ta oss härifrån Det var bara just häruppe som klippkanten var så här snäll att gå ut på och det var långt till själva staket-kanten av hagen där övergången var.

Annika på den trygga klippkanten

Annika på den trygga klippkanten

Vi bestämde oss i alla fall för att söka efter cachen som låg just vid dessa klippkanter och den hittade vi alltmedan tjur-gänget följde efter oss på några meters avstånd och nyfiket kollade in allt vi gjorde. De kändes som ett gäng busiga tonåringar. De buffade och stångade lite mot varandra och tyckte säkert att det var jättekul att de hade fått besök av nya ”lekkamrater” i hagen. Vi beredde oss på en lång kväll här vid klippan i solnedgången. Men så plötsligt var det som om de tappade intresset för oss. En av dem började släntra bortåt, nedför kullen och de andra hakade på. Till slut var det bara en ”slyngel” kvar och man såg hur han riktigt våndades: ”Ska jag verkligen lämna de här roliga typerna?”  Till slut bestämde han sig också för att springa efter de andra. Puh! Vår ofrivilliga fångenskap på klippan var över.

Nedanför udden

På vägen tillbaka

Behöver jag säga att vi raskt såg till att förflytta oss ut från den här hagen? 😀 Sedan kunde vi fortsätta att njuta av den här magiska kvällen och solnedgångsljuset. En häger satte sig och poserade så fint i strandkanten.

En häger i strandkanten

En häger vid havskanten

Hasse hittade ett fält med lila blommor som han fångade så här fint. Kanske hade detta varit något för alla Ferdinand-typer vi just mött däruppe på kullen?

Ferdinands blommor

Ferdinands blommor

Ja kvällen var magisk och vi dröjde oss kvar länge vid den vindstilla stranden. Till slut var vi ändå tvugna att ta de sista bilderna för den här kvällen,  gå hem till vårt lilla bo och krypa till kojs.

Sista solnedgångsljuset

Sista solnedgångsljuset

Vi somnade gott efter den här kvällens både sällsamma och spännande upplevelser. De unga tjurarna gav oss ett minne för livet och nu skrattar vi gott åt det hela, men det var riktigt läskigt när vi var mitt uppe i det. Tänk vad man får vara med om när ger sig ut på geocaching.

Trevlig helg!

9 reaktioner på ”Stilla hav och ett tjur-äventyr

  1. Haha, vilka äventyr! 🙂 kul med intyget syrran, då blir du snart ”fröken Annika” 😉 kramar till er båda!

  2. Fantastiska bilder! Roligt att läsa om ert äventyr med tjurarna. De är väldigt nyfikna men blir oftast räddare än vi om man går mot dem. Fast lite respekt är aldrig fel. Lycka till på fortsatta äventyret!

  3. Ojoj vilket äventyr!!!! Och vilka bilder och vilken text….
    Lycka till med ny jobbet Annika!!! Kramar om er båda!

  4. Vilka härliga äventyr vi får vara med om i våran sport/hobby :-))
    Tack för härlig läsning och dess vackra bilder.

  5. Det var väl ett äventyr som man sent glömmer, när ni sprang blev dom nog ystra, kanske dom inte är så farliga, inte vet jag skulle nog själv lagt benen på ryggen, kul efterråt!!!! Härligt möte i Uppsala Annika!!!! Jättevackra bilder skymningen är fantastiskt. Lycka till med jobbet!!!! Kram och tack!!!!

  6. @Höögarna: Tack för feedbacken och Kram!
    @Britt-Marie: Nu sprang vi ju aldrig utan drog oss bara lugnt och stilla undan bland klipporna vid bunkern. Men de var redan härligt (och läskigt) ystra! 🙂 Ja det var underbart att träffas! Tack och Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s