Igår tog jag mig ut till Flobostigens vindskydd för att övernatta ute i naturen den sista gången för i år. Hasse hjälpte mig att bära dit lite ved, för nu är det inte lätt att hitta något som är torrt ute i skogen. Vi hade sån tur, att när vi kom till platsen så var det redan en fin glödbädd i eldstaden, men inga människor syntes till. 🙂

Här nedanför har Hasse tagit en bild på mig när vi just hade anlänt till vindskyddet och lagt på lite vedklampar som låg vid sidan om brasan. Det blev lite rökutveckling.

Regnet som varit på dagen hade nu övergått i snöfall. När Hasse återvände hem så gjorde jag det lite hemtrevligt i vindskyddet med en liten batteridriven ljusslinga som jag tagit med mig. Jag lade också lite granris på den leriga marken. Nu var jag redo för decembers övernattning.

• 

• 

Det började skymma och snöfallet tilltog. Jag fångade snöflingorna på bild genom att använda blixten. Det blev en ganska rolig effekt. Man ser att det snöar i alla fall.

• 

• 

Varje gång jag ger mig ut för att övernatta i skogen så känner jag mig så lycklig. Det är så underbart att vara ute alla tider på året och jag är glad över utmaningen Minst-en-utenatt-i-månaden, som gör att jag får en push att komma ut regelbundet.

• 

• 

• 

Det var så stämningsfullt och fint med den knastrande brasan och snön som föll. Snön gjorde att allting blev ljusare och man såg långt ut i landskapet. Vid 21-tiden på kvällen kom fullmånen fram och syntes lite suddigt bakom molnen. Tyvärr blev månen inte så stor i mobilens kamera, men man kan ändå ana den magiska stämningen i bilden här nedanför.

När jag kröp ner i sovsäcken så hade snöfallet börjat igen. Jag hörde en räv ropa till några gånger, bilar som brummade långt borta och snart sov jag gott. Jag vaknade tidigt, vid 5-tiden, av ljudet från någon som sågade med motorsåg en bit bort. Inte så mysigt ljud att vakna till. Jag föredrar naturens egna ljud. Jag somnade dock om efter en stund, när fridstöraren sågat klart, och jag vaknade igen vid halv sju. Det tar alltid emot att lämna den varma sovsäcken så här i vintertid. Det blir lite kallt att komma ut i sovunderstället och byta om. Man får snabbt ut och röra sig så att man får upp värmen. Snart hade jag kommit igång och satte fart på brasan igen. När det ljusnade såg jag det underbara snötäcket. Tänk om det kunde hålla sig på minussidan så att den vackra vita snön fick ligga kvar.

Efter frukosten gick jag en tur i omgivningarna för att föreviga den här vackra sista dagen på året 2020. Den fluffiga snön låg så fint på både träd och växter. De små ekarna i skogen hade löven kvar och de blev en härlig kontrast mot den vita snön.

• 

• 

• 

Det här var ett härligt avslut på året 2020. Vår traditionella Nyårscamping uteblir detta år p.g.a Hasses envisa förkylningssymptom (ej Corona).

Nu ser vi fram mot ett Nytt, Ljust och hoppfullt 2021! Vi får passa på att önska dig ett

❤ Gott Slut och ett Gott Nytt År! ❤