Den här lördagen bestämde vi oss för att ta turen till Dalsnuten som är en bergstopp på 324 m.ö.h. i Sandnes Kommun. Dalsnuten är den högsta toppen som syns på bilden här nedanför. Den i mitten.

Vi fick en smärre chock när vi kom till parkeringen där turen startar. Bilarna var över hundra och vi var tydligen inte ensamma om att vilja gå upp på toppen den här strålande fina dagen. Om man tror att människorna i Norge är glada i att gå på tur så tror man alldeles rätt. 🙂

Turen till Dalsnuten är en lätt tur på ca 5 kilometer och 220 höjdmeter. Det var härligt att se så många familjer med både stora och små barn som gav sig ut på denna vandring. Det finns väl inget bättre sätt att tillbringa en helg tillsammans än att ge sig ut på tur med matsäck i ryggsäcken och med gott om tid att umgås i denna fantastiska miljö. Häruppe på höjderna var det riktigt fina höstfärger och underbart vacker natur. Det första man kom till var en sjö med näckrosor.

I början var det en smal grusväg och här vid dagens andra sjö gick får omkring och betade och man gick en bit på stenlagda gångar.

Innan vi lämnade trädgränsen gick vi förbi finfina vindskydd i granskogen.

Här vid Dalsnuten finns det, förutom själva toppcachen, en liten serie med geocacher som heter På vei till Dalsnuten.

Det är ett härligt sätt att vandra när man får göra dessa cache-stopp med jämna mellanrum och får anledning att gå lite utanför turstigen.  Snart kom vi upp på höjderna och där såg man långt.

Vi tog det riktigt lugnt, men ganska snart var vi framme, uppe på toppen. Här var utsikten mot Stavanger helt fantastisk. 🙂

För att inte bli alltför långrandiga följer här ett bildspel med ett urval bilder från toppen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi satt uppe på toppen en bra stund och åt vår medhavda matsäck och bara njöt av solen och utsikten. Till slut gick vi nedåt och då på en annan stig, för det fina med den här turen är att man kan göra en runda. Vi gick upp på den brantare stigen och ner på den som var lite flackare. Här går Hasse över vid ett fårstängsel.

Själv tog jag en annan väg igenom. 🙂

Här var det ett böljande landskap med spång-gång och lite lervälling. Det hör också till när man är ute på tur. Det klafsande ljudet när kängorna möter våtmarken. Finns det något härligare än att vandra i ett så här underbart landskap? Jag tror inte det och vi drog verkligen ut på turen, stannade ofta och fotograferade all skönhet.

Det långa gräset gjorde sig fint i eftermiddagssolen och jag gjorde allt för att smälta in.

Vi får ta ett litet bildspel igen. Vi har så mycket bilder av den här fantastiska dagen som vi vill dela med oss av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Till slut kom vi tillbaka till parkeringen, som nu var betydligt glesare än då vi kom. Så nöjd man känner sig när man tillbringat några timmar ute i naturen så här. Här kan man se rundan vi gick på en karta i Garmin Adventures och där syns även de små avstickarna vi gjorde för att leta efter cacher. 🙂

Turen till Dalsnuten blev verkligen så mycket mer än vad vi hade förväntat oss i ett landskap som riktigt tog andan ur en. Att vädret var så otroligt skönt, soligt och vindstilla gjorde ju sitt till förstås.

Tack för oss!