Min son Emil och jag tog turen upp till Preikestolen som är en häftig klippa som sticker ut 600 meter rakt ovanför den vackra Lysefjorden. Hasse och jag var där förra sommaren och det var en sådan upplevelse att jag gärna ville återvända och visa Emil denna plats. Vi tog färjan från Stavanger till Tau och sedan gick det bussar upp till starten av turen.

Det var en varm dag, ganska mycket folk på stigen upp och när vi kommit en bit upp så fyllde vi på vattenflaskorna i en liten fjällbäck.

Redan innan man kommer upp till själva Preikestolen så går klipporna spikrakt ner i fjorden på 500-600 meters höjd. Vi lade oss i kanten och kikade ner. Det kittlade härligt i magen. 🙂

Utsikten häruppe är fantastisk. Man ser långt in i Lysefjorden. Man kan ana Lysebotn som ligger längst, längst in i fjorden.

Då vi kommit helt upp så blev det den obligatoriska sittningen med benen över kanten. Här får man ganska mycket luft under fötterna och man håller sig gärna lite bakåtlutad.

Här nedan sitter jag och dinglar med benen med ryggsäcken som lite motvikt. 🙂

När vi njutit av denna plats ett tag så tog vi oss längre upp bakom själva klippan. Här uppe fanns det små tjärnar och fjällvatten och inte lika mycket folk vilket var riktigt skönt.

Vi gick upp till själva toppen som markerades med ett stort röse.

Häruppe såg man Preikestolen och människorna där nere som små färgglada myror. Se så mycket folk det är på en av Norges mest besökta sevärdheter.

De flesta som besöker Preikestolen går ner igen efter en stund på klippan. När vi kommit upp på höjderna ovanför var vi helt ensamma så när som på någon enstaka vandrare. Vi fick en hel fjäll-pool för oss själva. Det var härligt att svalka sig i det friska fjällvattnet.

Efter det uppfriskande badet bestämde vi oss för att gå vidare till en ny geocache som kommit ut häruppe. Cachen heter Preikestolen panorama och trots att det inte var många hundra meter fågelvägen så var det väldigt oländig terräng att ta sig dit. Vi kom till en punkt där den enda vägen var ner genom en ravin fylld av enbuskar, stora stenar och hål. Men vi kämpade oss vidare och kom fram till slut. Så här såg utsikten ut vid cachen.

Man såg ända bort till Lysefjordbrua. Tyvärr var det lite soldis den här dagen, men vackert ändå.

Vi funderade på om vi skulle ta samma eländiga och oländiga väg tillbaka eller försöka ta oss ner till sjön Refsvatnet härifrån istället. Vi bestämde oss för det senare och den vägen var faktiskt både bättre och närmare, fast det var svårt att hitta vart vi skulle gå. Det är ju såna höjder här och hamnade man i fel ravin så fick man gå tillbaka upp igen för att gå ner i nästa. Vi var rejält trötta i ben och fötter och glada då kom ner på platt mark på en vacker äng nere vid sjön.

Det blev en riktigt spännande tur och vi hade båda träningsvärk i flera dagar efteråt av att ha krånglat oss igenom riktigt oländig terräng och klättrat över stenar och klippblock.

Men det var det helt klart värt! Detta är en fantastisk miljö som jag gärna återvänder till igen… och igen. 🙂

Tack för oss och ha det bra!