Vi stannade till i Åmli på vägen hem genom Norge och då upptäckte vi att här ligger Trogfjell Via Ferrata. Via Ferrata betyder ungefär väg av järn på italienska och är en slags klätterled där det finns hjälpsteg av järn fastsatta i berget. Längs hela Via Ferrata-leden löper en vajer som man säkrar sig i genom klättersele och en så kallad Via Ferrata-slinga. Vi har tidigare klättrat fem olika Via Ferrator och ville gärna pröva även denna. Vi började vårt äventyr genom att gå ungefär en kilometer fram till foten av berget. Vi passerade tre fina vindskydd och beundrade bergsväggen så här lite på håll.
Snart stod vi nere vid starten och blickade upp på stegjärnen som försvann uppåt bergsväggen. Här testar både Hasse och jag hur det känns innan vi ska börja klättringen på allvar. Det var en liten utmaning att stegjärnen var så små och grunda. Det var svårt att hitta plats för fötterna. 🙂
Trogfjell Via Ferrata är 260 meter lång och 200 meter i höjdmeter (stigning). Den är inte alls lika lång och jobbig som Straumsfjell Via Ferrata som vi klättrade 2015.
Denna bestod av fler stegjärn och var mest utmanande alldeles i början då bergväggen går vertikalt upp
Liten figur på berget
Snart började berget luta någon liten procent, vilket gjorde mycket för höjdkänslan. Det känns inte lika läskigt när det inte stupar rakt ner. Vi började njuta av utsikten. Bilden nedan visar hur det såg det ut en bit upp.
Utsikten halvvägs upp
Det var ganska ansträngande att klättra. Det kändes i både armar, ben och knän. Alldeles mot slutet kunde man ta lite längre pauser. I bilden nedan ser man min Via Ferrata-slinga på vajern.
Via Ferrata-slingan
Utsikten blev bara bättre och bättre.
Utsikten
Snart såg man vindflaggan och därmed också slutet av Via Ferratan. I bilden nedanför ser man den sista biten av vajern och också Hasse som en liten prick däruppe.
Sista biten upp
För den som inte vill klättra på bergväggen så finns det en vanlig stig upp på Trogfjell. 🙂 Vi tog en välförtjänt paus häruppe, åt vår medhavda lunch och njöt av utsikten.
Välförtjänt paus
Vi gick också upp till den ”riktiga” toppen av Trogfjell som ligger några hundra meter ifrån där man kommer upp via klätterstigen. Sedan började vi vandringen ner på den vanliga stigen. Det finns två stycken stenar längs stigen. Båda är skapade av samma konstnär. En kallas för Fridomssteinen. Den skapades efter andra världskriget och föreställer Kung Håkon 7. (stenen till vänster här nedan) Den andra stenen kallas för Hitlersteinen, kanske på grund av att den inte blev lika fin som Frihetsstenen. Enligt gammal tradition så ska barnen här i bygden spotta på stenen när de går förbi.
Lite andra vyer på vägen ner.
Det här var en fin tur som vi varmt kan rekommendera om du har vägarna förbi Åmli. Vi var väldigt nöjda och lite mörbultade efter den här klättringen och turen. I nästa blogginlägg ska vi berätta om vandringen upp i Kjøsterudjuvet i Drammen.
Tack för oss och ha det gott!
Myrhammar 
Oj vad tufft men vilken vacker utsikt, förstår att det kan vara värt det om man orkar ❤ ❤ ❤